Är kommer lite fakta om min ras Grand Danois!
Tyskland
Användningsområde:
Sällskaps-, vakt- och skyddshund
FCI-Klassifikation:
Grupp 2, sektion 1
Bakgrund/ändamål:
Som föregångare till dagens grand danois betraktas såväl den
gamla ”Bullenbeisser” som ”Hatzrüde” och ”Saurüde”, vilka
var ett mellanting mellan den tunga mastiffen av engelskt ursprung
och en snabb och smidig vinthund. Benämningen doggar
hänsyftade i Tyskland närmast till stora, kraftiga hundar, som
egentligen inte behövde tillhöra någon bestämd ras. Namn som
ulmerdoggar, engelska doggar, danska doggar, hatzrüde,
saupacker och stora doggar betecknade senare skilda typer av
dessa hundar, åtskilda genom färg och storlek.
År 1878 bildades en kommitté bestående av sju personer med
bakgrund som uppfödare och domare under ledning av dr Bodinus
i Berlin. Man förband sig att kalla alla varianter av doggar för det
gemensamma samlingsnamnet tysk dogg. Därmed lades grunden
för en utveckling mot en självständig tysk hundras.
I anslutning till en utställning år l880 i Berlin fastställdes för
första gången en standard för tysk dogg (grand danois). År l888
bildades Deutschen Doggen-Club.
Helhetsintryck:
Grand danois förenar genom sitt ädla helhetsintryck resning,
kraft och elegans med en stor, kraftig och välbalanserad kroppsbyggnad.
Genom substans tillsammans med ädelhet, harmonisk
helhet, välproportionerade linjer samt ett synnerligen uttrycksfullt
huvud ser den ut som en ädel staty, en ”Apollon” bland
hundraser.
Viktiga
måttförhållanden:
Grand danois förefaller närmast kvadratisk till sin kroppsbyggnad.
Detta gäller särskilt hanhunden. Kroppslängden (från
bröstbensspetsen till sittbensknölen) skall inte överskrida
mankhöjden med mer än 5 % hos hanhund och 10 % hos tik.
Uppförande/karaktär:
Grand danois skall till sin karaktär vara vänlig, kärleksfull och
trogen sin ägare. Mot främlingar är den tillbakadragen och reserverad.
Självsäkra, oförskräckta, lättuppfostrade och läraktiga sällskapsoch
familjehundar eftersträvas, vilka har hög retningströskel och
inte är aggressiva.
Huvud:
Huvudet skall harmoniera med helheten. Det skall vara långsträckt,
smalt, markant, uttrycksfullt och fint utmejslat (i synnerhet
partiet under ögonen). Avståndet från nosspets till stop, respektive
från stop till nackknöl, skall vara så lika som möjligt.
Framifrån sett måste huvudet se smalt ut och nosryggen skall
vara så bred som möjligt.
Skallparti:
Nospartiets och skallens överlinjer skall löpa parallellt. Ögonbrynsbågarna
skall vara väl utvecklade, dock utan att vara framträdande.
Nackknölen skall vara svagt markerad.
Stop:
Stopet skall vara tydligt markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara mer bred än rund och ha stora näsborrar.
Den måste vara svart med undantag för blå och harlekinfärgade
hundar. Hos blå hundar är nostryffeln antracitfärgad (avblekt
svart). Hos harlekinfärgade hundar är svart nostryffel önskvärd,
dock tolereras en svartfläckig (ofullständigt pigmenterad) eller
köttfärgad (opigmenterad) nostryffel.
Nosparti:
Nospartiet skall vara djupt och så fyrkantigt som möjligt.
Läppar:
Läppvinklarna skall vara väl markerade. Läpparna skall vara mörkt
pigmenterade, men hos harlekinfärgade hundar är ofullständigt
pigmenterade eller köttfärgade läppar tillåtna.
Käkar/Tänder:
Käkarna skall vara väl utvecklade och breda med ett kraftigt, sunt
och fullständigt saxbett.
Kinder:
Kindmuskulaturen får bara antydas och får absolut inte vara
starkt framträdande.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och så mörka
som möjligt med livligt, klokt och vänligt uttryck. Hos blå hundar
får ögonen vara något ljusare. Hos harlekinfärgade hundar
accepteras ljusa eller olikfärgade ögon. Ögonlocksränderna skall
vara strama.
Öron:
Öronen skall vara naturligt hängande, högt ansatta och medelstora.
Örats främre rand skall ligga intill kinden.
Hals:
Halsen skall vara lång, torr och muskulös. Den skall vara välutvecklad
vid kroppen och lätt avsmalnande mot huvudet med böjd
nacklinje. Halshållningen skall vara upprätt och något snett framåtböjd.
Rygglinje:
Ryggen skall vara kort och stram och skall slutta svagt bakåt i en
nästan rät linje.
Manke:
Manken skall utgöra den högsta punkten på den kraftiga kroppen.
Den utgörs av skulderbladskammen, som reser sig över
taggutskotten.
Ländparti:
Länden skall vara lätt välvd. Den skall vara bred och ha kraftig
muskulatur.
Kors:
Korset skall vara brett och mycket muskulöst. Det skall slutta
svagt från korsbenet mot svansansättningen och omärkligt övergå
i denna.
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall nå ner till armbågen. Den skall vara väl välvd
med revben som når långt bak. Bröstkorgen skall ha god bredd
med ett markerat förbröst.
Underlinje:
Buken skall vara ordentligt uppdragen bakåt och tillsammans
med bröstkorgens undersida bilda en vackert svängd båge.
Svans:
Svansen skall nå till hasen. Den skall vara högt ansatt, bred vid
roten och smalna av jämnt mot spetsen. I vila skall svansen bäras
hängande med naturlig böj. När hunden är uppmärksam eller i
rörelse bärs svansen lätt uppböjd (sabelformad), dock inte väsentligt
över rygglinjen. Borstig svans är inte önskvärt.
Framtassar:
Framtassarna skall vara runda, högt välvda och väl slutna (katttass).
Klorna skall vara korta, starka och så mörka som möjligt
Baktassar:
Se framtassar.
Rörelser:
Rörelserna skall vara harmoniska, smidiga, vägvinnande och lätt
fjädrande, varvid benen skall röra sig parallellt framifrån och
bakifrån sett.
Pälsstruktur:
Pälsen ska vara mycket kort och tät, tätt åtliggande och glänsande.
Färger:
Färgvarianterna grupperas enligt följande: gul och tigrerad; harlekin
och svart; blå.
Gul: Färg från ljust till djupt guldgul, svart mask är önskvärd. Inte
önskvärt är små, vita tecken på bröst och tår.
Tigrerad: Grundfärg från ljust till djupt guldgul med svarta, helst
jämna och klara strimmor i revbenens riktning. Svart mask är
önskvärd. Inte önskvärt är små, vita tecken på bröst och tår.
Harlekin: Grundfärgen skall vara rent vit, om möjligt utan några
stickelhår, med över hela kroppen jämnt fördelade, oregelbundna,
”sönderslitna”, lacksvarta fläckar. Inte önskvärt är grå eller bruna
fläckar.
Svart: Lacksvart, vita tecken är tillåtna.
Hit räknas också ”mantelteckning” där det svarta skall ligga som
en mantel över hela kroppen. Vitt kan förekomma på nosparti,
hals, bröstkorg, buk, ben och svansspets.
Hundar med vit grundfärg och stora svarta fläckar
(”Plattenhunde”) räknas också hit.
Blå: Färgen skall vara rent stålblå, vita tecken på bringa och tassar.
Storlek och vikt:
Hanhund: Lägst 80 cm
Tik: Lägst 72 cm
Källa: www.skk.se
